kajsasoderberg

Bitterboppshopp.

Hej hej hemskt mycket hej!

Kom precis hem från skolan är nästan helt slut, lite krafter har jag väl kvar. Idag gjorde jag svenskaprovet och det gick faktiskt ganska bra. Hade nästan pluggat lite för mycket men det är ju svårt att veta vad man ska plugga på exakt. Nåväl, det är skönt väder och jag hade velat ta en promenad med någon kompis. Men just nu så är det ingen som svarar när jag hör av mig plus att mina vader är sjukt sega och trötta. Är det för att jag har ansträngt mig för mycket, nja tror inte så iaf. Det känns framförallt när jag springer, då krampar dem sig. Jobbigt...........

Knäet då? jo det går väl framåt, eller jag vettefan. Hade ont igår och har ont lite då och då. Jag har tänkt på att det kan vara för att jag sitter så himla mycket, först sitter jag hela skoldagarna och sen sitter jag när jag kommer hem, vilket jävla liv =) Jag älskar mest att sitta med benen i kors så det gör jag nästan hela tiden trots att det känns i knäet. Duma mig. ='( snart blir det bra hoppas jag. Försöker göra lite övningar för knäet hemma innan varje träning, hjälper de? jag vet inte men jag tror det.

Ska ju aldrig mer ställa så mycket som en fråga till här på bloggen iaf, haha! Inte en ända person svarade på min fråga i något inlägg tidigare angående paraplyerna, då blev jag lite ledsen i ögat. Kom på sen att jag själv inte är sådär aktiv med att skriva kommentarer i andras bloggar eller svara på frågor, de är ju typ bara jobbigt. Haha! Men jag ska börja skriva kommentarer för jag vet att det är roligt att få kommentarer. Vill man ha får man ge, så är det la typ.

Mamma står vid spisen som vanligt, känns ganska hemskt. Jag känner mig som mannen i huset, den däringe som bara kommer hem och säger "ååh gud va trött jag är". Mamma är nog minst lika trött. Fast jag ska ju också bli mamma en dag och då är det jag själv som kommer stå där vid spisen. Då kommer jag nog skratta åt att jag tänkte såhär som jag gör nu, fast lite hjälp från mina barn hade jag ju uppskattat. Missförstå mig nu inte, jag hjälper faktiskt till hemma ovanligt mycket, eller hur mamma ? *ängel* ajuste mammsen läser bloggen så jag får ju hålla inne på detaljerna. Nej hon får blunda istället. Förresten så är jag verkligen inte höjdar kock och det är inget jag tänker sticka under stolen med. Hur kunde syrran bli mästerkock då? Vad fick jag? jo jag fick eksem och glasögon, tack mamma och pappa ni är fina. Nej jag har inte eksem längre och ja glasögonen är kvar. =')

Heja mamma säger jag och Pernilla

 
Fan jag var verkligen en liten skit när jag var kidd. Jag var den där kompisen som tvingade sina kompisar att äta bajs för att få leka med mig. Jag var också den kompisen som sa till sina kompisar " den som fångar den här klubban som jag kastar iväg nu är bäst". Självklart sprang dem. Konstigt nog så var dessa två damer som sprang mina idag bästa vänner. Hannah och Anna. Dem har nog alltid varit mina två "bästisar" om man nu kan säga så. Ni förstår säkert hur jag menar. Komiskt det där. Undra om våran vänskap slöt sig samman just i det ögonblicket då jag kastade klubban. Hmm. Alla passade upp mig och gjorde saker för mig, kanske var det för att jag i min tur fick drillas med syrran? Jag menar jag var ju ändå hennes lilla springpojk, man gjorde ju allt för att få vara med och leka och sådär. Tyvärr så gick det nog ut över mina kompisar och jag blev likadan. haha. Fast idag är det inte samma sak, idag har dem egenskaperna förvandlats till envishet och otålighet. Två dåliga eller ibaldn ganska så bra egenskaper hos mig. Beror på vilket sammanhanget är. En bra egenskap kan ju vara när jag kopplar på charmen, då går det mesta hem. 

Nu får jag typ ångest för att jag skrev att jag var så dum när jag var liten, jag var faktiskt inte bara dum =(. Jag var liten och gulli också. Sådeså. Det vet iaf alla som växte upp med mig (a). 

Främst Maritn, Hannah och Anna. =) 

Anna och jag, småkidds



Förresten, övningskörningen gick bra igår =D för er som undrar.

Jag saknar girlsen som jag spenderade min tid med i 7an, 8an, 9an. Pernilla Pettersson, Elin Norström och Electra fastän hon inte gick i samma klass. Where did it go. Inte så långt iaf. Ni finns där inne alltid. <3 åh det gör ont i mig nu när jag tänker på det. come back, babes please.

Elin, Pernilla och jag (lein, pödi och knadji)



Elin, Electra and me



Pernilla och Electra


Electra and me