kajsasoderberg

vadfan är det med mig egentligen. I min kropp har det under hela dagen funnits en rastlöshet. Ändå sitter jag bara här. gick till sängen förutom, somnade i någon timme, vaknade, fattade ingenting, skulle plugga, gjorde inte det, försökte tänka, kunde inte det. Känner mig helt handlingsförlamad. De e någonting som fattas. Kan det vara för att det snöar i slutet på februari. Eller kan det vara att jag har saker jag borde ta itu med, men som jag inte gör, utan istället sitter jag här som ett jävla fån. Lyssnar på lite gå musik, ordnar lite, lyssnar lite till, ordnar lite mera. Jag: mamma, borde jag hänga med dig och träna eller? mamma: nej jag tycker du ska vila och äta. jag: men det är ju ta mig fan det enda jag gör och så tränar jag lite då och då. Can somone please give me some power. bara lite så jag slipper ha den där jävla klumpen av trisstes i halsen, som jag, om och om igen, sväljer. Jag vet inte hur saker är eller hur saker kommer att bli eller hur vi mår eller hur ni mår. jag är trött på det, sitter bara här helt jävla ovetande. vill göra så mycket mer än vad jag orkar och kan. orken, hoho, kom tillbaka, de e nu jag behöver dig om någonsin. Blir nog bättre imorgon då jag får skaka loss på affrodansen. ni förstår säkert inte jätte mycket och jag förstår inte heller bakrunden till texten men vi låter den vara som ett tecken på att jag fick skriva av mig. puh





pratade med pappa på telefon precis, nu känns saker och ting lite lättare helt plötsligt. Ibland är han ganska filosofisk av sig och då kan han slänga ut sig något som att man ska följa det långsamma görandets energi. Det ska jag göra. leka l ite med tanken. 


nu ska jag väl ändå kunna somna,  kram tjohej, gla tjej. puss