kajsasoderberg

Med två hönekaksmackor som mamma ordnat i ena handen, vatten flaska i andra och en tung idrottsväska på ryggen lämnar jag min ytterdörr. Klockan är morgonen och jag ska springa till vagnen som vanligt. Kommer ut på gatan och ser hur treans spårvagn dyker upp bakom hörnet. Tar fart och en tomat ramlar av från mackan, sen avslutar jag i en spurt. Men vid andra övergångsstället vill någon där ovan tala om för mig att jag måste sluta stressa. På något konstigt sätt så lyckas jag trampa på min sko samtidigt som jag springer. Jag faller ner mot marken och har ingenting att ta emot mig med. Jag är precis i mitten av övergångsstället och jag känner hur världen stannar till för en sekund och hur alla blickar fastnar på mig och mitt oerhört glamorösa fall. Jag blickar upp och ser hur vagnen rullar in på hållplatsen. Mina mackor har flygit iväg en bit och mina handleder har fått ta smällen. Aningen chokad reser jag mig upp med hedern i behåll. En tjej har sätt mig ramla och hon är snäll och håller upp dörren. Jag tackar och sätter mig lite skamsett längst bak i vagnen. Så jag har nu dragit en slutsats av händelsen och den lyder som så att jag måste sluta stressa på morgonen och gå upp i tid. Dagen har inte blivit bättre men det kommer den bli inom en timme då det bjuds på räkröra, rostade mackor, cölazero, chips, choklad och let´s dance. Det är så jag gillar det.

På övriga listan står just nu; ont i halsen men inga bakterier.

Nu myser vi! jag, mamma, syrran och pappa.